Julklapp och Gott Nytt År!

Nu har jag varit och hälsat på familjen i en hel massa dagar. Julen har varit vit och vacker, presenterna fina och maten lika god som vanligt. Och vinterkräksjukan har gått som en löpeld från person till person. Och det är bevisat: whiskey hjälper inte mot kräksjuka, ej heller mot förkylning. Av diverse skäl har jag själv inte varit med och provat detta, men har ändock klarat mig från både kräkningar och förkylning. Peppar, peppar.

Än så länge har jag inte hittat så många bilder på de hemtillverkade julklapparna, bara en. Ni får därför hålla tillgodo med en av klapparna till min ömma moder. Det bidde en Damson, lämpligt nog i Isblå alpaca från Drops.





Jag är fortfarande mycket förtjust i mönstret och är helt säker på att det kommer att bli flera Damson stickade här. Till exempel vill jag faktiskt ha en själv! Kanske en grön...

Innan jag avrundar ska jag först komma ihåg att tacka tusenfalt för alla gratulationer till lillbebisen i magen! Tack, det värmde så att det känns ännu! Ni är så rara!

Med detta vill jag så till sist tacka för ett underbart år, det har varit fantastiskt att ge sig in i bloggvärlden, fylld med så många kreativa och duktiga människor. Ni är en enorm inspiration och källa till glädje! Tusen tack också för alla kommentarer under året, jag blir alltid lika glad!

Sist men inte minst vill jag önska er alla ett Gott Nytt År!

God jul!

Här har det inte blivit mycket bloggat det senaste, nej sannerligen inte. SYTYCK blev det inte mycket av för min del. Oket på koftan är färdigt i alla fall(!) och jag har tagit av för ärmarna. Men min figur är sig inte lik... kurvorna har ändrat karaktär kan man säga. Att dansa latin med en kofta som ska formas efter figuren får med andra ord vänta ett tag.

Inte har jag mycket att visa heller. Mina Polly Jean är väl nästan de enda, så här kommer de. Sent omsider då de är klara för ett par månader sedan sådär.



För annars stickas här mest julklappar. En del har jag glömt att fota (och vad blir det för bilder just nu förresten...), men annat får ni se här efter jul. Och, jag ska inte göra samma misstag som förra året och avslöja mammas födelsedagspresent samtidigt i bara farten. Den är nämligen inte ens påbörjad än så risken är så att säga obefintlig.

Eftersom jag planerar att bli en bättre bloggerska hädanefter och åtminstone återkomma före nyår så återstår bara att önska alla en riktigt GOD JUL!

En lång månad...

...har gått sedan jag sist skrev ett inlägg i den här bloggen. Kanske har jag blivit bortglömd på den tiden, eller kanske blir någon glad åt att jag är tillbaka. Det återstår att se!

Hur konstigt det än låter så har jag ingenting att visa upp efter all denna tid. Jag har helt enkelt inte stickat, eller åtminstone bara undantagsvis. Istället har jag ägnat mig åt att ligga i sängen, plöja deckare, pusta och flämta och må konstant illa. Jodå, sonen ska få sig ett litet syskon.

Men nu så, nu börjar jag känna livsandarna återvända så smått. Sticklusten börjar kanske återvända snart till och med? Att jag hittat hit igen borde ju ses som ett gott tecken. Nu ska jag smida lömska planer om att åter ge mig in i och vinna hela SYTYCK på slutspurten! Eller åtminstone försöka hinna klart med alla julklappar innan året är slut...

Kram på er! Jag har saknat er!

Jodå, visst lever jag...

...och stickar gör jag så mycket jag förmår. Sonen har varit sjuk den här veckan (märklig sjukdom, han är frisk och pigg hela dagarna och på kvällen har han feber) och har varit hemma från förskolan. Blir inte mycket gjort då precis, och orken finns inte riktigt. Jag är uppriktigt sagt i det närmaste golvad av trötthet. Hösten...? Tja, någonting måste ju bli lidande och tyvärr har det fått bli bloggen. Jag hoppas snart vara tillbaka och då på topp!

Men nu vet ni att jag lever i alla fall och ni är i mina tankar. Nu tänker jag släppa det här dåliga samvetet i några dagar och ta igen mig. Har förresten råkat bli en av Akademibokhandelns VIP-recensenter av Karin Wahlbergs kommande kriminalare. Så nu måste jag hinna plöja alla fyrahundra sidorna och skriva recension till nästa söndag. Någon som vill komma och läsa högt, så att jag kan sticka under tiden?

SYTYCK - Oket

Nu börjar äntligen min utmaning på riktigt! Oket är (sånär som på en sista rand i turkos) färdigt. Tjohoo!

Såhär ser oket ut i nuvarande skick:



I stor sett är jag nöjd, både med resultat och med min egen insats. Det var stört omöjligt att föreställa sig innan hur den lilla mönsterrapporten skulle se ut upprepat över ett helt ok, men jag har bestämt att jag gillar det. Inte minst det lite annorlunda färgvalen.

Det var spännande att lära sig sticka baklänges, och faktiskt fick jag upp en nästintill acceptabel hastighet till slut! Hädanefter kommer jag inte att vara rädd för mönsterstickat i flera färger som ska stickas fram och tillbaka, vilket framsteg!

Nästa steg blir alltså att ta av för ärmar och kropp. No more mönsterstickning - hej hopp Latin dance! Här ska formas efter alla mina kurvor! Tjohoo igen!

Tills vi ses igen bjuder jag på hopkorvat ok och jag själv i min snyggaste(?) pose!

Garn och choklad

Mitt Garn och choklad-paket har kommit! Jag kan inte säga med ord hur glad jag blev, det är helt underbart! Och jag tror att min fantastiska bytesvän skulle ha blivit nöjd med min reaktion, om hon hade sett den.

Lyxigaste chokladkakan (ska bli såå spännande att smaka), de mest frestande pralinerna, mjukaste ullgarnet från Rowan i vackraste färgen, ett jättefint kort och som om inte det vore nog - massor av härlig lyssning under mörka höstkvällar. Jodå, man kan nog säga att det föll mig på läppen! Tusen, tusen tack!



När det gäller So you think you can knit-utmaningen så - jo, det händer lite. Fast det är en smula svårt att visa, för den vill helst se ut såhär:



Wow, liksom. Jag har åstadkommit en färgglad korv.

Men kämpar man lite så kan man se att det börjar växa fram någon slags mönster. Än så länge har egentligen inte min riktiga utmaning börjat, den kommer först när oket är klart och jag ska börja forma koftan efter kroppen. Vad jag önskar att jag hade en provdocka nu...



När det gäller alla de övriga inbyggda utmaningarna så kan jag bara meddela att det sakta men säkert går åt rätt håll. Med ett litet steg i taget.

Utmaning i kvadrat

Japp, nu är även jag igång med stickandet! Givetvis är provlapp stickad först, men sedan stickas det tämligen improviserat - åtminstone till en början. Snart börjar nämligen flerfärgsmönstret på oket, och då gäller det att få till masktätheten när det gäller också. Har suttit och knåpat ihop ett diagram till oket och samtidigt funderat en hel del.


(Smygtitt!)

Just det, funderat. Den här utmaningen att sticka Latin. "Sexigt kroppsnära." Det är för mig inte bara en utmaning rent sticktekniskt, utan också till stor del psykiskt.

Jag stickar gärna A-linjeformade koftor. Rejäla koftor som är - som Flint Knits-Pamela skriver om February Lady Sweater: "made to fit a grown ass woman." För jag har ett grown ass. Och nu, har jag bestämt, så är det dags för mig att gilla läget. Gilla mitt growna ass och resten av tjejen som den sitter på. Med lite hjälp från en viss fröken Törnblom och en massa jä-lar anamma har jag bestämt att det ska funka, för nu är det f-n i mig på tiden.

Därmed tänker jag göra min (blivande), sexiga, kroppsnära Latinkofta till en symbol för detta. Det ska bli min Soy tan Bella-kofta. Och jag ska bära den med stolthet. På min mucho tjusiga kropp.

Och som det inte vore nog, så utmanar jag mig själv lite extra genom att göra mönstret själv (en sanning med modifikation dock) och sticka ett flerfärgat ok... Jo, lite knäpp är jag nog.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Edit: Förresten kan jag meddela att de aviga flerfärgsstickade varven går mycket lättare att sticka om jag stickar baklänges. Tja, lite Bollywood har väl ingen dött av?

Lyxpost

Idag kom ett efterlängtat paket med posten. Ett alldeles rosa ett, bara en sådan sak...



Men vad finns i då?



Jo, ett alldeles underbart lyxigt garn från Posh Yarn. 80 % merino och 20 % silke. Och det är så mjuuukt! Helt sagolikt. Det var betydligt ljusare i verkligheten än på bilden, bra att veta till nästa gång...



Nu är det bara att fundera på vad jag ska sticka för sjal av det. Funderar på en Spring Things Shawl, en Cleite eller kanske en Cascading Leaves? Nåja, jag har tid på mig att fundera. Just nu har jag som bekant viktigare saker på gång.

När det gäller utmaningen... så har jag inte mycket att visa. Jag tänker så hjärnan håller på att koka, men det syns inte påå bild. Tittar på en liten Drops-kofta som är ungefär rätt modell och inbillar mig att jag kanske kan använda diagrammet till oket baklänges för att få rätt antal ökningar. Och så kikar jag i gamla böcker på olika typer av mönster på ok, för att få idéer om hur mitt ska se ut. Snart åker stora skissblocket fram!

Annars stickar jag på en fuskolle till sonen. Tristare stickning får man leta efter, men vad gör man inte för att ens barn ska slippa frysa?

Inför vintern

Plötsligt blev det svinkallt ute, och vantar måste fram kvickt. Den här gången blev det turkosa med konstiga stjärnor på. I alpaca som vanligt, eftersom det faktiskt håller sonens fingrar varma, oavsett väder. Och nöjd verkade han bli när han fick dem. Bara en sån sak.



Mönstret är eget. Till nästa par ska jag göra några ändringar i mönstret. De sitter bra de här också men kan man förbättra så ska man väl?

För övrigt forsätter jag att fundera på Utmaningen med stort U. Måste nog börja sticka provlappar snart... och rita mönster till oket... och bestämma hur modellen ska se ut kanske?

En idé börjar ta form - och ett par loppisfynd

Först: mera So you think you can knit-snack.

Nu är det klubbat, att den första idén var den bästa! Jag vet visserligen inte vilka idéer som hade dykt upp om jag hade kunnat förmå mig att lugna mig lite, men nu råkar jag vara väldigt förtjust i den här idén. Så den får det bli!

Såhär ser garnet ut som jag kommer att använda till utmaningen. Vanlig hederlig Drops Alpaca.



Och såhär ser den allra första (av flera kommande) skissen ut:



Väldigt hastigt nerklottrad, men jag tycker att den visar min tanke med projektet i alla fall. Det ska bli en väldigt figurformad, midjekort kofta i grått och med ett ok i mer eller mindre galna restgarnsfärger. Planen är att koftan skall stickas uppifrån och ner efter någon form av eget mönster, som jag formar efter kroppen allteftersom den växer. Hoppsan vad jag tar mig vatten över huvudet, men det blir nog bra ändå säger vi.

Bättre skiss ska det bli. Jag vet ännu inte hur okets mönster ska se ut, och exakt hur framkanter, knapphål m m ska se ut. Men Hollywood week har ju bara börjat, så detaljerna hinner jag fila på.

Gick en sväng ner på stan och in på Myrornas i dag, vilket visade sig vara lyckosamt. Första fyndet var en bok, Delsbosöm av Märta Brodén. En enorm källa till inspiration visade det sig. Titta bara hur försättsbladet såg ut! Åh, nu måste jag snart brodera lite! Har precis stickat klart ett par vantar åt sonen, de får bli först ut tror jag.




Mitta andra fynd för dagen, äntligen en korg! Den ska jag (förstås) förvara pågående stickningar i och garner som måste ligga lättåtkomligt för att klämmas på. Och förmodligen lite annat smått och gott.



Ja, den blev visserligen full på en millisekund och som omväxling är inte vår bokhylla överbelamrad. Men jag förmodar att jakten på bra korgar fortsätter.

So you think you can knit - Utmaningen

Nu har den kommit! Ungefär hur spännande som helst och ju mer jag tänker på det desto roligare är det! Jag måste liksom riktigt hålla i minnet att jag måste ha punkt med ibland här i texten, för i huvudet hoppar jag över det, det bara bubblar och bubblar.

Jag anmälde mig som Hip Hopare med följande motivering:

Jag brukar oftast följa mönster... ungefär. Masktäthet har jag sällan tålamod att kolla ordentligt utan jag chansar lite och oftast har jag tur och det blir bra. Inte alltid precis som jag tänkt och inte alltid så bra heller, men det är ju så roligt! Jag älskar att lära mig nya tekniker, men svävar snart iväg till något annat. Från det ena till det andra, variation variation...

Och Utmaningen lyder:

Din utmaning blir att dansa LATIN! Hur utmanar man någon som verkar ta sig an en ny dansstil i varje stickprojekt? Både balett och broadway redan på bloggens första sida! Då du verkar behärska så mycket, men som med din anmälan i hip hop antyder att du inte har full kontroll, eller kanske helt enkelt inte bryr dig om perfekt passform blir just det din utmaning! Att sticka ett plagg som är anpassat efter just din kropp! Att du väljer ändringar för att det ska passa just dig! Förlänga eller förkorta, bystkil, eller min egen favorit – en dekorativ minskning just under bysten för mer passform! Passa på att lära dig nya lösningar för att räkna om eller anpassa mönster! Stort eller litet, mycket eller lite är helt upp till dig, men då det här är något jag själv kämpar med att lära mig ska det bli spännande att följa!

Jag är otroligt imponerad av Lisas arbete! Det känns som att hon har träffat mitt i prick! Och jo, som sagt, det bubblar i huvudet av idéer. Men det är ju fortfarande bara Hollywood Week (eller snart i alla fall), så det är gott om tid. Dessutom har jag en förmåga att ändra mig många gånger innan jag verkligen valt projekt. Så fastän jag har en briljant (jomen visst...) idé, så håller jag på den ett tag till.

Damson

Jag får härmed lov att presentera Damson! Liksom Ishbel är Damson designad av fantastiska Ysolda, och även detta mönster kan jag varmt rekommendera! Det är en otroligt lättsam och skön stickning. Man behöver inte titta på mönstret mer än i övergångarna och sedan flyter det på av sig självt, men blir inte precis tråkigt. Perfekt tv-/sällskapsstickning, och sedan blir den ju så vacker... och ligger perfekt över axlarna alldeles av sig själv.



Dessvärre måste jag fortsätta med att berätta om just min Damsons olyckliga öde. Sonen ville ligga och gosa med den (förståeligt, angoretten är ljuvligt mjuk - inte minst efter blockning), och när jag tyckte att det var nog tog jag liiite för hårt i den. Knak var vad Damson tyckte om det. Och där gick den rätstickade kanten tvärt av. Suck.



Annars kan jag varmt rekommendera även garnet, dvs angorett, samma garn som i förra inlägget. Men man ska alltså vara försiktig med det, och gosa mycket med det. Fast man nyser en del när man stickar det, och kläderna blir täckta av ett fint lager ludd... och det är det värt! Jag har förresten precis så mycket garn kvar så att det inte räcker till en Damson till. Stickor nr 4, KnitPro Harmonie Wood som alltid, var vad jag stickade med.

Och förresten. Jag lyckades laga kanten med en så gott som osynlig lagning. Slutet gott, allting gott. Trevlig helg!

Grööönt garn! Och gult! Och förtydligande...

Idag fick jag paket från Lienesdesign! Ett riktigt färgklickspaket med underbart gosig Angorett.



Jag blir alldeles lycklig av all färg, och den gröna är precis så grön som jag vill ha den. Underbart! Och gult är väl det nya gröna?

Och fler paket blir det. Kunde inte motstå Garn & Chokladbytet hos Stickamera. Paketet jag ska skicka är nästan färdigt att skicka. Bara att hoppas att mottagaren blir nöjd. Lite pirrigt måste jag säga, men jag gör så gott jag kan. Så har jag visst råkat beställa något mer grönt, lite mer långväga ifrån... spännande!

Sen vill jag göra ett förtydligande. Det känns pinsamt att jag har varit så otydlig, men det är INTE jag som har designat mössan med larven. Mönstret kommer från Marks & Kattens. Jag hade en länk med i förra inlägget, men mina länkar kanske syns för dåligt. HÄR kan man köpa mönstret i alla fall. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan jag kan visa lite mer egendesignade saker, WIP kan man säga.

Nåja. Just nu spelas den här låten hos mig. Jag har den på hjärnan varje vaken sekund och jag älskar den.

Äppelmössan och nya projekt

Äppelmössan med larv som jag lovat sonen är äntligen klar. M & K Eco Babyull är verkligen underbart att sticka med. Jag avskyr att sticka med 3 mm tunn och 40 cm kort rundsticka (i det här fallet Drops metallrundsticka), men det uppvägs faktiskt mycket av garnet. I slutet fick jag ju sätta över eländet på strumpstickor istället, vilken lättnad... måste nog skaffa mig fler KnitPro-strumstickor modell längre, så att de går att använda även till lite större saker. Edit: Mönstret kommer alltså från Marks & Kattens.

Maken reagerade förresten på färgen. Det är ju inte riktigt rött garn, utan det drar väldigt mycket åt rosa. Men vad sjutton, det finns väl ingen lag heller som säger att pojkar inte får ha rosa? Som hans ögon tindrade när han såg mössan uppstickad hos Lena på Nystvindan så fanns inget annat alternativ än att han skulle få en sådan.



Några nya projekt har aldrig skadat någon, eller hur?

Först ut Damson. Ännu en Ysoldasjal, den här gången stickad i mörkcerise angorett inköpt för ungefär en evighet sedan. Garnet är mysigt att hålla på med och underbart mjukt (så jag kunde inte låta bli att beställa ett par härvor till... färgerna får ni se när jag fått hem dem!).




Urbanite är ju inte något riktigt nytt projekt, men den får vara med i den här samlingen ändå. Trevligt och intressant mönster, men inte precis något att sticka framför en film... inte framför någon BRA film i alla fall. Nä, här fodras nog en bra ljudbok, eller olyssnade sommarprogram kanske?



Det återstår att se vad som blir klart först. Om jag inte börjar med något helt nytt projekt...

Utmärkelse

Jag har fått mitt livs första utmärkelse! Tack BiZen, jag blev väldigt glad!

Med den följer alltså en utmaning att berätta tio saker om sig själv. Här kommer de:

1. Jag är förfärligt blyg, men det går över ganska snabbt när jag väl börjar prata med någon.

2. Jag älskar skapande. Mina älsklingsämnen i skolan var bild, musik, svenska och slöjd och jag har alltid hållit på med handarbete i någon form. Mest sömnad i olika former - fram tills i maj 2007...

3. Jag vill ha ett jobb NU.

4. Jag är en drömmare av rang. Bl a drömmer jag om att få leva på landet och driva ett småskaligt jordbruk och leva på vad gården och naturen ger. Och om en egen textilstuga där jag får härja fritt...

5. Jag blir uttråkad av att träna. Fast jag älskar att vara ute och röra på mig om jag får göra något samtidigt, t ex plocka bär eller svamp.

6. Jag är beroende av stickning. Jag måste sticka för att må bra.

7. Jag tror att allting ordnar sig, fast ibland kan det vara lite svårt att se.

8. Jag har tagit ett av mina andranamn efter den finlandssvenska poeten Edith Södergran.

9. Jag dricker väldigt mycket te, men har dragit ner desto mer på kaffe.

10. Jag började sticka för att jag behövde blöjbyxor i ull att ha till sonens tygblöjor. Tack vare syslöjden kom jag ihåg hur man lade upp och stickade räta maskor, men sedan tog det stopp. Med hjälp av en stickbok från biblioteket lyckades jag i alla fall få ihop några par blöjbyxor. Ett halvår senare (inför vintern) blev det också två par vantar, en mössa och en halsduk (babystorlek). Och sedan gav jag mig på den här:



Och på den vägen är det.


Nu höll jag på att glömma. Jag skickar utmärkelseutmaningen vidare till:
Okejdå
Knittingmaniac
Dödergök
Garntrollet
Annas Alster




Kan inte låta bli att berätta vad sonen på 2,5 år sa i morse.

-Pappa, du får inte säga fan till mamma. Du får säga något annat. Säg garn och ull istället så blir hon glad!

Min älskade unge. =)

Pomatomusvärmare

Även svärmors andra present blev klar i tid! Pulsvärmare med pomatomusmönster hade jag bestämt sedan länge att hon skulle få, men jag fastnade ju med Ishbel som även hon fick flytta till samma födelsedagsbarn. För mig blev de här pulsvärmarna allt för trånga (stickade på 2,24 mm strumpstickor), men på svärmor sitter de förhoppningsvis bättre.



Det tog mig lite tid att komma in i mönstret. Antagligen för att jag inte läste ordentligt utan chansade vilt (så korkat, varför gör jag så gång efter annan?)

2,5 rapporter långa blev de förresten. Nu efteråt känner jag att det hade räckt gott med 2 rapporter och när jag stickar nästa par blir det absolut så. Avmaskade gjorde jag med Elizabeth Zimmermanns sydda avmaskning (längst ner på den länkade sidan), för att få dem så lika som möjligt i båda ändarna.

Sammantaget är jag nöjd med dem, och framför allt var det roligt att äntligen få tillfälle att bekanta sig med det speciella mönstret!

Ishbel

Ja, här är hon! Har visst glömt att blogga henne under arbetets gång. Foton har tagits, men de har varit alltför trista. Grönt är visst, liksom rött, svårt att fotografera. Nu tycker jag ändå att jag har lyckats skapligt, men bilden längst ner kommer nog närmast verkligheten.



Mönstret är ju som väntat urtrevligt, välskrivet, fint och bra på alla sätt. Just den här ska få flytta (fast det smärtar lite), men det kommer att bli fler. Nu har jag ju sagt så om ett antal sjalar redan och inte stickat någon nr 2 hittills, men jo faktiskt.



Garnet är ett entrådigt ullgarn från Bergå garn, inköpt medan butiken fanns kvar. Förmodligen är det möbelgarn eller liknande. Inte mjukt så det stör precis, men jag köpte det för färgen. Det här garnet är nog bland det grönaste jag sett och det gör mig alldeles lycklig. Om någon känner till ett sjalgarn som liknar det här i färg (inte nödvändigtvis i kvalitet) så snälla säg till mig!

Stickor, egentligen skulle den stickas på nr 4, men jag kände att det skulle bli alltför glest i såhär tunt garn. 3,5 mm blev det istället, och det känns lagom.

Nu är det nog snart dags att sätta igång med alla måste-stickningar. Mössor, vantar, tröjor, sockar... Tur att jag älskar att sticka!

--------------------------------
Edit: Mönstret kan ni köpa HÄR!

Småvarmt

Systerdottern växer och växer. I helgen döptes hon och då passade jag på att leverera lite stickat inför höst och vinter. För att inte spoliera den lilla överraskningen (även om syrran hade bett mig sticka så behövde hon ju inte få veta i förväg hur det såg ut) så har jag ju inte visat något här tidigare.

Först höstkollektionen som är mycket liten. En enda liten bomullsmössa. Den skulle inte vara för flickigt söt och det lyckades jag med tycker jag. Garnet är Marks & Kattens Eco Babybomull och pompombollarna är (nog) i Hjertegarns Blend. Tack igen K!



På bilden ser den inte mycket ut för världen, men på systerdotterns huvud satt den perfekt och den blev precis som jag ville men inte vågade hoppas.

Sen var det vinterkollektionen. Först ut ett par små vantar. Jordgubbsvantar närmare bestämt. Modellen bygger så smått på ett Dropsmönster, men det enda som är sig likt är egentligen antalet upplagda maskor.



När jag fick beställningen på vinterplaggen var ett av önskemålen att det skulle vara starka och ganska flickiga färger. Jag plockade ut fyra färger Drops Alpaca, nämligen rött, lime, cerise och turkos. Röd och lime visste jag på en gång att jag ville sticka jordgubbar av, och först ut kom alltså vantarna. Nu ska här egentligen finnas bild på ytterligare ett par vantar. Gladrandiga sådana i cerise, lime och turkos, men på något vis har jag fullständigt glömt att fota dem. Nåja, det är som det är.

Så kom i alla fall jordgubbsmössan. Jag ville inte göra den klassiska varianten, utan gjorde en egen.



Än så länge har inte systerdottern hunnit prova den (leverans först imorgon), men som halvfärdig var den åtminstone väldigt intressant. Fast den smakade visst inte så gott, men det måste ju såklart undersökas!

Jag är glad över att ha lyckats improvisera ihop små plagg som faktiskt funkar och går att använda! Vinterkollektionen är förresten inte klar ännu, utan fler småplagg kommer att dyka upp efterhand. Om någon skulle vara intresserad av närmare beskrivningar så får i höra av er!

Här stickas det för fullt...

...men jag har dessvärre inga bilder att visa. Efter helgen kan jag visa några FO:s som då inte är så hemliga längre. Inga märkvärdigheter precis, men ändock FO:s och sådana är ju alltid trevliga på sitt sätt.

Jag (och maken) har äntligen valt mönster till hans tröja i Drops Merino Extra Fine (som jag köpte på stora Dropsrean i våras). Nämligen Urbanite från Twist Collective. Jag har inte hunnit längre än till att sticka en provlapp(!) och börja med resåren, men det ser lovande ut. Det här projektet kommer att bli kul!

Även en Ishbel har påbörjats, men inte heller där har jag kommit så långt att jag har något att visa upp. Dessutom är det gröna garnet fullständigt omöjligt att fota. Men jag ger mig inte, det måste ju gå på något sätt...

WIP...

Vintagehjärtekoftan växer. Och det är så KUL! Flerfärgsstickning kan man nog bli beroende av. Särskilt när det är såhär små tacksamma projekt, kan jag tänka. Planerar redan nästa kofta efter samma mönster, fast vi kanske ska se hur detta slutar först...



Polly Jean, sockklubbens julimönster, är äntligen påbörjat och det är dags att börja med hälen på första sockan nu. Väldigt trevligt mönster, men nästa gång får det bli lite kraftigare sockgarn så att det inte lyser igenom lika mycket. Men jag blir riktigt glad av färgen i alla fall!



Här har jag ett kommande projekt. Fyra härliga nystan Marks & Kattens Eco Babyull Color. Kan månne någon gissa vad det ska bli? Jag kan knappt bärga mig att få sätta igång med det!



Slutligen, så är det en del på gång här som inte kommer att visas i bloggen på ett tag. Mycket hemligheter här... och mer lär det bli! Planerar att vara ute i god tid med julklapparna i år. Det verkar nämligen vara senaste trenden i stickvärlden, och man vill ju hänga med!

10 000 besökare!

Helt fantastiskt är det! Tack och åter tack för alla kommentarer, alla besök och för all inspiration ni ger! Det vore väldigt roligt om ni som tittar in men inte kommenterar så mycket ville lämna en liten hälsning! Jag skulle så gärna vilja veta vilka ni är och gärna också vad det är som ni gillar med bloggen!


Nu till en annan sak:



Jag kan verkligen inte motstå den här utmaningen! Anmält mig har jag dock inte gjort ännu, och anledningen är att jag är lite osäker på vilken stil jag hör till. Jag är nog mest inne på Hip Hop, men det finns även andra stilar som jag skulle kunna tänka mig.

Vad tycker ni?

Annas axelvärmare

Igår blev den färdigstickad och blockad. Ett nöje från början till slut, underbart mönster (jodå, det blir tvärsäkert fler) och himmelskt garn. Jag är egentligen inte så mycket för fluff, men det här fluffet är så mjukt och härligt att jag faktiskt kärat ner mig fullständigt.



Jag är helt och fullkomligt nöjd. Storleken blev perfekt och jag kan inte hitta något att anmärka på. Märklig känsla.

Jag stickade den alltså i en tråd Drops Kid-silk och en tråd Teetee Elegant, båda som synes i ljusblått. Jag chansade på att stickor nr 5,5 skulle bli lagom, och det blev det alltså. Jag ska tillägga att jag bara blockade till spetskanten, resten av axelvärmaren rörde jag inte.

Ps. Mönstret till Annas axelvärmare hittar ni på KarMa Garn. Ds.



Jag har förstås börjat på ett nytt projekt också. Äntligen, ska jag säga. Det är nämligen Vintagesticknings KAL:en som jag nu äntligen tagit tag i.



Mönstret kommer från Stora boken om att sticka och virka från 1981 och en sån här kofta är det tänkt att det ska bli.



Det känns lite läskigt eftersom jag egentligen aldrig har stickat mönster i flera färger. Fast det är å andra sidan på tiden att jag lär mig!

Child's Placket-Neck Pullover

Det börjar verka bloggbombning detta. Jag hoppas att ni inte misstycker! Näst ut är alltså Child's Placket-Neck Pullover. Ett mönster från boken Last-Minute Knitted Gifts, och som också finns att hämta som gratis pdf här.



Jag gillar mönstret. Det är enkelt, lätt och bra på nästan alla sätt. Det enda som jag blev irriterad på var faktiskt att den var väldigt, väldigt kort i både ärmar och kropp. Och då stickade jag efter storleken 2-4 år till min 2,5-åring. Nu är den istället ganska lång, men hellre det än att lägga timvis på en tröja som är för kort redan från början.



Kragen gillar jag skarpt. Den är snygg, och samtidigt superpraktisk i höst/vinter, då man kan knäppa den hela vägen upp när det behövs extra värme. Det allra bästa med tröjan är ändå att sonen klappar och gosar med den och säger att den är sköön. Det är alltså samma unge som gnäller och påstår att både bambu- och bomullskoftor sticks.

Jo, sonen ställde upp och modellade lite. Dock är han inte den lättaste modellen att fota...




Till sist en bonus. Min favoritlåt för tillfället.