Plötsligt blev det svinkallt ute, och vantar måste fram kvickt. Den här gången blev det turkosa med konstiga stjärnor på. I alpaca som vanligt, eftersom det faktiskt håller sonens fingrar varma, oavsett väder. Och nöjd verkade han bli när han fick dem. Bara en sån sak.
Mönstret är eget. Till nästa par ska jag göra några ändringar i mönstret. De sitter bra de här också men kan man förbättra så ska man väl?
För övrigt forsätter jag att fundera på Utmaningen med stort U. Måste nog börja sticka provlappar snart... och rita mönster till oket... och bestämma hur modellen ska se ut kanske?
7 kommentarer:
Läckra vantar!!
Vilka fina vantar - lyser upp i höstmörkret!
Hej, vantarna är jättefina! Skulle kunna tänka mig ett par själv! Jag har aldrig stickat i alpacka, jag har fått för mig att det är luddigt och hårar av sig? Har jag fått för mig fel, måntro? :-) Hälsningar Blenda
Känner igen det där med kylan. Fast för egen del är det ulltröja till karin att ha under jackan som är prioritet. Vantar fixade jag faktiskt tidigare i höst, jag provade att sticka i alpacka, dubbelt garn och sen tova i maskin. Det är nog vintervantar det, tror jag allt :D.
De blev ju kanonfina, och alpacka är ju underbart till små händer
De vantarna passar H som handen i handsken! Fint till en fin kille! Kram
Vilka fina vantar! Kanske är en idé att ta efter här hemma också.
Skicka en kommentar