2009-07-30

Bildlös sticktid

Är inget jag har överflöd av just nu, tyvärr. Sonen börjar tycka att middagssömnen är överflödig. Nattningarna tar evigheter och familjens vakna tid har spenderats mer i blåbärsskogen än i tv-soffan. Det sistnämnda är ju som det ska vara (om man bara slapp ha fästingar krypande på sig på kvällen, så vore jag ännu nöjdare).

Min blå Dropskofta har fått två hela ärmar och ett påbörjat framstycke. Jag ska aldrig mer sticka en hel kofta på 3:or... Fast det glömmer jag nog snart. Tänkte ta med den till Stockholm i helgen. Vi ska tillbringa en natt där och hinna se och göra så mycket vi orkar. Förvisso är själva tågresan dit så spännande att sonen knappt kan sova. Planen är att hinna med att besöka några garnaffärer också, det lär dock visa sig hur samarbetsvillig den övriga familjen är...

Förutom koftan så stickas det just nu på en körsbärsröd FLS. Äntligen! Skulle egentligen avslutat den blå först... men jag stod helt enkelt inte ut. Maken till trist stickning. Nästan i klass med den randiga bebiskoftan. Men bara nästan! Undrar vilken som blir klar först. Slutligen stickas det ytterst lite på Aeolian. Inte för att det är tråkigt i en enda lite detalj, men jag misstänker att karamellen blir ändå godare om jag får avsluta den träiga (läs: blå koftan) först.

Men nu måste jag hinna sticka ett varv eller två innan den stora och den lilla huliganen kommer hem från lekparken...

2009-07-24

Uppifrånonerkoftan



Nu är den blockad och klar! Och garnet räckte på millimetern, hurra!

Helt nöjd är jag inte. Jo, med Tant Kofta och hennes fantastiska insats och vägledning är jag oerhört nöjd. Men inte riktigt med min egen insats. Man skulle kunna säga att den här har pingvinärmar... men det är ju bara att göra annorlunda nästa gång! Till hemmamys fungerar den i alla fall utmärkt, och det behövs ju det med.



I avslutartagen som jag är, så har jag inte påbörjat något nytt (ÄN). Istället har jag med en fart som förvånar mig själv (med tanke på hur trist stickning det är) tagit tag i en kofta jag började med i april. Mönstret kommer från Drops och i stort sett är det bara slätstickning och slätstickning och lite rätstickning. Dötråkigt. Men nu ska den bli klar så att jag slipper fundera mer över det.



Trevlig helg!

2009-07-19

Randig bebiskofta 2

Nu är vi hemma igen! Jag har väl inte ens haft vett nog att meddela att vi skulle bort, men hemma är vi likaväl. Borta bra, men hemma bäst. Så är det.

Det har blivit mycket stickat under veckan som varit, men när jag ser på det efteråt så känns det ändå som så lite. Det enda som har blivit helt färdigt är en ynka bebiskofta, som visserligen snarare är till en tre-fyra-någonting-åring. I år är den i alla fall på tok för stor för en två-och-ett-halvt-åring.




Jag är väl annars rätt nöjd med den, och det är ju väldigt skönt att ha en sommarkofta färdig till nästa säsong. Men alltså, det måste bo ett svart hål i den som slukar massor av tid. För herrejösses vad jag tycker att jag har stickat och slitit med den här koftan och aldrig blev den klar. Eller jo, det blev den visst men det var knappt. Det underbara garnet är Hjertegarns Blend Bamboo och stickorna Symphonie Wood (i vanlig ordning) nr 2,5.

Även Upponerkoftan har vuxit en del. Fortfarande är det alldeles för spännande för min smak, med tanke på den väldigt sparsamma garntillgången. Det retar mig lite att jag inte tog av för ärmarna lite tidigare, för som ni ser finns det ju lite för mycket kofta just i armhålorna. Men så får det vara. Hellre för mycket än för lite har jag bestämt. Och maken som den är till har bara till att hålla mun.



Nä, nu måste jag få klart den så att jag får fortsätta med Aeolian någon gång. Är inne i en avsluta-period nu, så det är bäst att passa på!

2009-07-13

Det går inte fort

Upponerkoftan växer så sakteliga. Spänningen stiger för varje maska - kommer garnet att räcka?



Jag har ju en del kvar, kanske knappt hälften. Och som stand in ifall det bara fattas lite, lite tänkte jag att jag kanske kan skarva med lite Lima från Hjertegarn som har ungefär samma stickfasthet... För det här garnet verkar egentligen inte existera, utan det är bara som jag tror. Eller? Spectrum Atlanta Alpaca-Wool, någon som har lite hemma? Nä, jag trodde väl inte det... Synd, för det är himla mysigt!

Även Aeolian växer så smått, liksom sonens randiga bambukofta. Bara sista framstycket kvar på den senare. Annars sys här en hel del, och idag har vi varit ute och plockat blåbär. Himmelriket, tyckte sonen, så det lär bli fler turer. Vi har ju en jättefin blåbärsskog bara tio minuters promenad härifrån.

Tänkte även passa på att visa mitt första (för det lär definitivt bli fler) försök på Annas muddar. En present som blev klar i mitten av mars och som nu är här på besök för fotografering.




Nu skulle jag gärna skriva att jag ska återgå till min stickning. Istället har jag dock en vilde, en tvätt och en disk som väntar. Ha det gott!

2009-07-07

Andra spinnrocksgarnet. Äntligen.




Tid tog det. Tappade lusten fullständigt när pinnen som sitter mellan trampan och hjulet (drivpinnen?) for i golvet med en smäll. Jag lyckades få dit den igen, men det är bara en tidsfråga när den lossnar igen. Det känns tråkigt med en så dyr och nyinköpt spinnrock. Visst finns det reservdelar att köpa... men jag vill ju hellre köpa ull eller garn för pengarna.

Nåja, nu är sista ullen spunnen!

Så jämn är den inte. Det märks att det har gått ganska lång tid mellan omgångarna, för den är betydligt tjockare i början än i slutet. Knorrar sig en del gör den också. Fast jag har bestämt att det ordnar sig när den är uppstickad och ordentligt blockad.Ca 480 meter lär det i alla fall vara på de 100 grammen, så en sjal ska det nog få räcka till så småningom.

2009-07-05

Färdig kofta och pärlstickning

Regnbågskoftan är klar sedan flera dagar tillbaka. Eller rättare sagt nästan klar, för idag har jag bestämt mig för att riva upp och sticka om halskanten som blev alltför vid. Det är snabbt gjort men ack så tråkigt, därför måste det göras innan dagen är slut annars blir det väl aldrig av. Såhär ser den ut i alla fall:




Det var svårt att få övergången mellan framkant och ränder riktigt snygg, men jag antar att det blir bättre med en massa övning precis som allt annat. Den får duga i alla fall, kanske petar jag till den lite sedan. Fast förmodligen inte... Gillar den gör jag trots allt, färgerna gör mig alldeles lycklig!

Något som också gör mig lycklig för tillfället är min Aeolian. Jag har i princip aldrig stickat med pärlor förut och det är så roligt! Tid tar det ju förstås, men det blir ju så fint... Som sagt har jag ju en del annat att sticka/göra, men just nu går jag bara på lusten. Snart börjar jag med Annas axelvärmare också, i Kid-Silk och Teetee Elegant. Titta bara! Mmmm...