2009-07-13

Det går inte fort

Upponerkoftan växer så sakteliga. Spänningen stiger för varje maska - kommer garnet att räcka?



Jag har ju en del kvar, kanske knappt hälften. Och som stand in ifall det bara fattas lite, lite tänkte jag att jag kanske kan skarva med lite Lima från Hjertegarn som har ungefär samma stickfasthet... För det här garnet verkar egentligen inte existera, utan det är bara som jag tror. Eller? Spectrum Atlanta Alpaca-Wool, någon som har lite hemma? Nä, jag trodde väl inte det... Synd, för det är himla mysigt!

Även Aeolian växer så smått, liksom sonens randiga bambukofta. Bara sista framstycket kvar på den senare. Annars sys här en hel del, och idag har vi varit ute och plockat blåbär. Himmelriket, tyckte sonen, så det lär bli fler turer. Vi har ju en jättefin blåbärsskog bara tio minuters promenad härifrån.

Tänkte även passa på att visa mitt första (för det lär definitivt bli fler) försök på Annas muddar. En present som blev klar i mitten av mars och som nu är här på besök för fotografering.




Nu skulle jag gärna skriva att jag ska återgå till min stickning. Istället har jag dock en vilde, en tvätt och en disk som väntar. Ha det gott!

3 kommentarer:

fale artut sa...

De där muddarna är jättefina, jag har också gjort den! De blir snygga i alla garner!
Koftan blir ju finfin!

Mia stickar sa...

Ser ut att bli jättefin din kofta! Hoppas garnet räcker! Jättefina muddar också!

Karin sa...

ja muddarna är så fina och MINA!! Det är tur att det är så varmt nu annars hade jag saknat dem mycket!