Smått och gott

Egentligen skulle jag ju visa upp tjusiga bilder på makens Urbanite. Så blir det nu inte (jag har bokat tid för fotosession imorgon om nu vädret tillåter). Istället kommer här ett par små snabba projekt som jag roat mig med på sistone.

Baby Surprise Jacket. Jag har velat sticka den länge och nu blev det äntligen av! Garnet är Drops Alpaca i en färgkombination som väl är unisex och som framför allt bara låg i lådan och drällde. Kanske inte mina färger precis... men ganska fina! Frågan är om den kommer att bli använd av någon bebis. Den är ju så liiiten! Skulle inte förvåna mig om den passar en docka bättre, men det återstår att se!



Väldigt rolig att sticka måste jag säga! Och lilla spöket Laban-knapparna blev verkligen pricken över i. Faktiskt har jag redan stickat klart en till, bara knapparna saknas. Den dyker nog upp här också vad det lider!

Nästa lilla pluttprojekt blev en fuskpolo. Tanken var att maken skulle få den, men se det dög inte så då blev den till mig istället. Jag älskar färgen och den är himla praktisk istället för en bylsig halsduk som bara glipar. Ja, mina gör så i alla fall!



Och så, sist men inte minst. En AWARD! Tusen tack Signe! Du anar inte vad glad jag blir!



Det finns så många jag skulle vilja skicka den här awarden till att jag inte klarar av att välja. Alltså skickar jag den till alla fina, solskensdrypande bloggar där ute! Känn er träffade bara!

Ps. Jag ska bli med kardmaskin! Här ska tvättas ull! Ds.

Urbanite

Som jag har kämpat och suckat över denna tröja. Och nu är ägaren ute på vift så jag och sonen har modellat lite. Man kan säga att vi fyller ut tröjan i lite olika hög grad. Töjbar är den i alla fall!

Först sonen, innan alla miljonerna garnändar var fästa... Han har lite att växa i.



Och så jag, i graviditetsvecka 25. Inte så mycket att växa i, men det går!



I väntan på att maken är hemma i någorlunda dagsljus (så att vi kan ta några aningens mer seriösa bilder), drar jag en suck av lättnad över att den är klar! Den största segern är just att den är klar, den näst största att jag faktiskt är nöjd med den! Det krävdes nämligen ganska rejäla justeringar för att få till rätt storlek, och det tog evigheeeeter att sticka alla flätor innan jag lärde mig att fläta utan flätsticka.

Sådär. Nu ska jag fira med att börja med något nytt projekt. Frågan är bara vad?

Nya och gamla FOs

Under den här bloggens alltför långa svacka under höst och vinter blev inte många maskor stickade. Några av de få har jag redan visat, och nu kommer ett par till då jag passade på att fota dem när de var här på besök under helgen. (FO står alltså för Finished Object)

Först ut en Top Down Bonnet. Jag stickade den i dubbel Drops Alpaca och jag har för mig att ett nystan räckte ganska precis. Ingen favorit då den inte skyddar barnets panna mot kalla vindar, men trevlig att sticka och väldigt söt. Mönstret kan du hitta hos Hello Yarn här eller på Ravelry här.



Jag lyckades också knåpa ihop en liten kofta i storlek 6-9 månader. Mönstret jag baserat den på kommer från en av Drops senaste babykataloger och finns här. Också denna är alltså stickad i Drops Alpaca. En stapelvara här hemma kan man väl säga... Hyfsat nöjd blev jag i alla fall, framför allt är det ju väldigt roligt att den används!



Och så ett alldeles nytt FO! Kommande bebis första hemstickade plagg, närmare bestämt en liten hjälmmössa i riktigt, riktigt mjuk och skön bomull. (Riktigt billig bomull också, köpt på Kampes i somras för 12 kr.) Inget märkvärdigt alls, men får vi inte en alldeles vansinnigt varm sommar så kommer den kanske till användning.



Sist ut en liten docka som inte är det minsta stickad. Skrev ju om mig själv i awarden sist att jag gärna syr också förutom att jag stickar. Hittills har jag inte sytt någon riktig waldorfdocka, utan bara små overalldockor som den här. Ingen blir den andra lik och det är riktigt roligt att göra dem (och tidsödande)!

Jag ser fram emot att göra en riktig liten waldorfdocka till sonen som jag har lovat honom. Han har nämligen också en bebis i sin mage (som ska komma ut genom snoppen - AJ!), så jag tänker att en waldorfbebisdocka kan passa som present i samband med hans syskons ankomst.

En award - till MIG!

Jag har fått en award från PullanPallenpös! Väldigt roligt! Jag tackar och bockar, glad och stolt!



Det som ska göras när man får en award är:

* Kopiera awarden från min blogg
* Länka personen du fått den av
* Berätta sju intressanta saker om dig själv
* Välja sju bloggar du vill ge den till
* Länka till dem
* Lämna en kommentar i deras blogg att du gett dem en award

Sju intressanta saker om mig. Kära nån. Att komma på sju saker om mig ska väl gå bra, men jag vågar absolut inte lova att det är överdrivet intressant.

1. Jag ser inte på tv. Mina kvällar tillbringas huvudsakligen framför datorn och gärna med stickningen i knät.

2. Jag ser väldigt mycket fram emot att bli tvåbarnsmamma, vilket jag blir i juni. Då ska jag äntligen få bära bebis i sjal igen! (Blivande storebroren fyller förresten tre imorgon fredag. Vart tar tiden vägen?)

3. Jag stickar inte bara utan syr gärna också. Gärna waldorfdockor, olika typer av bärsjalar och kläder. Fast stickningen stjäl det mesta av min kreativa tid.

4. Varje gång jag går till frisören får jag frågan om jag verkligen är naturligt blond. Ja, det är jag. Jag har inte färgat eller blekt håret sedan... andra året på gymnasiet. Åtta år sedan alltså.

5. Jag "kan" inte sitta ordentligt, utan drar alltid upp det ena benet under mig. Inte bra för fogarna kan jag meddela.

6. Jag är född i Göteborg, men flyttade till Gullspång som åttaåring. Sedan bodde jag drygt ett år i Mariestad under gymnasietiden innan jag begav mig till Eskilstuna där jag hittade kärleken. Och här blir jag väl kvar kan jag tro...

7. Min snälla pappa har köpt tre angoragetter och två finullslamm för att hålla mig med ull. Och samtidigt som jag längar efter att få börja så har jag allra mest ångest över hur jag ska hinna ta hand om den.


Det var det! Jag tänker (liksom många andra) vara lite fräck och inte skicka vidare den här awarden till någon särskild blogg, utan den som känner sig manad är varmt välkommen att ta emot den! Det finns ju så många fina kreativa bloggar där ute i sajberspejs!

Lugn morgon och retrokofta

Ibland är det underbart att bara få sitta för sig själv en hel förmiddag. Sticka, dricka te och fundera över livets (o)väsentligheter och kika ut på snön som faller fast vi inte behöver mer av den.

Bakstycket på Urbanite blev klar och nu kan jag verkligen se ljuset i tunneln! Den kanske till och med kommer att bli klar innan vintern är slut som jag lovade. Jubel och fröjd.


Något annat som också blivit (nästan) klart om än inte i tid. Den var tänkt som en julklapp... Däremot tycker jag att den blev väldigt söt! Och jag är mäkta stolt över hur pass bra jag lyckades med flerfärgsstickningen!



En till ska det bli fast i minsta storleken, men den här gången tänker jag inte sticka runt utan faktiskt följa mönstret. Blir nog inga problem nu när jag kan sticka baklänges (tack för det SYTYCK!). Frågan är vilken färg det ska bli. Brun med vita hjärtan kanske?

Tack för snälla kommentarer om gröna Damson! Och visst, en Swallowtail blir nästa sjal!

Grönt är grejen

Äntligen har jag min egen Damson! Med tanke på att jag inte har stickat tre av något annat mönster så kan man ju snabbt räkna ut att jag gillar det väldigt mycket. Fast nu får det nog vara bra för ett tag. Garnet, Angorett från Lienes design är underbart mjukt och härligt att sticka med och väldigt prisvärt. Men det luddar. Och killas i näsan. Och är väldigt skört. Fast det är småsaker i sammanhanget!

Nu när våren nalkas (ja, det ljusnar ju åtminstone) så kan det inte bli fel med grönt. Min sjalsamling har nämligen tunnats ut betänkligt under hösten och vintern (pga bemärkelsedagar och högtider) och de få som finns kvar går i blå toner. Aj, aj, det går ju inte! En till grön sjal är alltså ett måste! (Sedan måste jag nog sticka minst en röd, en gul, en vit...)



Kan någon se vad det är för mönster?

Tävla hos Gina (och liten uppdatering)!

Ja, okej. Är man inte med i den här tävlingen så är man ju dum. Och det tänker i alla fall inte jag vara!

HÄR hittar du tävlingen!

Förresten kan jag meddela att inspirationen börjar komma igång på allvar nu. Det känns skönt vill jag lova! På stickorna sitter just nu Damson nummer tre, och den blir grööön (och till mig!)! En liten babyhjälm i mjuk, mjuk bomull är också på gång och tro det eller ej - Urbanite har börjat växa igen!

På återseende!

Embossed Leaves Socks - med mera

Ytterligare en julklapp - dock inte levererad ännu. Så käraste svägerska, om du läser det här så vet du nu vilken din andra julklapp är!



Sockarna är alldeles för små för mig, vilket förstås syns på bilden. Bladmönstret är jag omåttligt förtjust i och eftersom det ska stickas fler så är ju det tur! Mönstret på sockorna hittar man förresten i Favorite Socks - 25 Timeless Designs from Interweave. En av många fantastiska presenter som jag fått från en kär stickvän. Kram till dig!

Liksom hos alla(?) andra är det även hos oss lite småkyligt. Ja, inte inomhus. Här är det alltid varmt (peppar, peppar), men utomhus. I skrivande stund visar termometern i köksfönstret på -23. Inga -30 eller -40 alltså, men det räcker så gott ändå. Sonens fötter har trots varm lägenhet förvandlats till små isbitar och var alltså i behov av ett par tofflor. Jag stickade av rester från min gröna Garter Yoke Cardi, dvs tretrådigt ullgarn från Kampes. Mönstret kommer från Hjertegarn.

Första försöket blev flera storlekar för stora, men andra paret passar acceptabelt. Än så länge är de lite halkiga, men jag kan meddela att de går utmärkt att hoppa i sängen med!

Julklapp och Gott Nytt År!

Nu har jag varit och hälsat på familjen i en hel massa dagar. Julen har varit vit och vacker, presenterna fina och maten lika god som vanligt. Och vinterkräksjukan har gått som en löpeld från person till person. Och det är bevisat: whiskey hjälper inte mot kräksjuka, ej heller mot förkylning. Av diverse skäl har jag själv inte varit med och provat detta, men har ändock klarat mig från både kräkningar och förkylning. Peppar, peppar.

Än så länge har jag inte hittat så många bilder på de hemtillverkade julklapparna, bara en. Ni får därför hålla tillgodo med en av klapparna till min ömma moder. Det bidde en Damson, lämpligt nog i Isblå alpaca från Drops.





Jag är fortfarande mycket förtjust i mönstret och är helt säker på att det kommer att bli flera Damson stickade här. Till exempel vill jag faktiskt ha en själv! Kanske en grön...

Innan jag avrundar ska jag först komma ihåg att tacka tusenfalt för alla gratulationer till lillbebisen i magen! Tack, det värmde så att det känns ännu! Ni är så rara!

Med detta vill jag så till sist tacka för ett underbart år, det har varit fantastiskt att ge sig in i bloggvärlden, fylld med så många kreativa och duktiga människor. Ni är en enorm inspiration och källa till glädje! Tusen tack också för alla kommentarer under året, jag blir alltid lika glad!

Sist men inte minst vill jag önska er alla ett Gott Nytt År!

God jul!

Här har det inte blivit mycket bloggat det senaste, nej sannerligen inte. SYTYCK blev det inte mycket av för min del. Oket på koftan är färdigt i alla fall(!) och jag har tagit av för ärmarna. Men min figur är sig inte lik... kurvorna har ändrat karaktär kan man säga. Att dansa latin med en kofta som ska formas efter figuren får med andra ord vänta ett tag.

Inte har jag mycket att visa heller. Mina Polly Jean är väl nästan de enda, så här kommer de. Sent omsider då de är klara för ett par månader sedan sådär.



För annars stickas här mest julklappar. En del har jag glömt att fota (och vad blir det för bilder just nu förresten...), men annat får ni se här efter jul. Och, jag ska inte göra samma misstag som förra året och avslöja mammas födelsedagspresent samtidigt i bara farten. Den är nämligen inte ens påbörjad än så risken är så att säga obefintlig.

Eftersom jag planerar att bli en bättre bloggerska hädanefter och åtminstone återkomma före nyår så återstår bara att önska alla en riktigt GOD JUL!

En lång månad...

...har gått sedan jag sist skrev ett inlägg i den här bloggen. Kanske har jag blivit bortglömd på den tiden, eller kanske blir någon glad åt att jag är tillbaka. Det återstår att se!

Hur konstigt det än låter så har jag ingenting att visa upp efter all denna tid. Jag har helt enkelt inte stickat, eller åtminstone bara undantagsvis. Istället har jag ägnat mig åt att ligga i sängen, plöja deckare, pusta och flämta och må konstant illa. Jodå, sonen ska få sig ett litet syskon.

Men nu så, nu börjar jag känna livsandarna återvända så smått. Sticklusten börjar kanske återvända snart till och med? Att jag hittat hit igen borde ju ses som ett gott tecken. Nu ska jag smida lömska planer om att åter ge mig in i och vinna hela SYTYCK på slutspurten! Eller åtminstone försöka hinna klart med alla julklappar innan året är slut...

Kram på er! Jag har saknat er!

Jodå, visst lever jag...

...och stickar gör jag så mycket jag förmår. Sonen har varit sjuk den här veckan (märklig sjukdom, han är frisk och pigg hela dagarna och på kvällen har han feber) och har varit hemma från förskolan. Blir inte mycket gjort då precis, och orken finns inte riktigt. Jag är uppriktigt sagt i det närmaste golvad av trötthet. Hösten...? Tja, någonting måste ju bli lidande och tyvärr har det fått bli bloggen. Jag hoppas snart vara tillbaka och då på topp!

Men nu vet ni att jag lever i alla fall och ni är i mina tankar. Nu tänker jag släppa det här dåliga samvetet i några dagar och ta igen mig. Har förresten råkat bli en av Akademibokhandelns VIP-recensenter av Karin Wahlbergs kommande kriminalare. Så nu måste jag hinna plöja alla fyrahundra sidorna och skriva recension till nästa söndag. Någon som vill komma och läsa högt, så att jag kan sticka under tiden?

SYTYCK - Oket

Nu börjar äntligen min utmaning på riktigt! Oket är (sånär som på en sista rand i turkos) färdigt. Tjohoo!

Såhär ser oket ut i nuvarande skick:



I stor sett är jag nöjd, både med resultat och med min egen insats. Det var stört omöjligt att föreställa sig innan hur den lilla mönsterrapporten skulle se ut upprepat över ett helt ok, men jag har bestämt att jag gillar det. Inte minst det lite annorlunda färgvalen.

Det var spännande att lära sig sticka baklänges, och faktiskt fick jag upp en nästintill acceptabel hastighet till slut! Hädanefter kommer jag inte att vara rädd för mönsterstickat i flera färger som ska stickas fram och tillbaka, vilket framsteg!

Nästa steg blir alltså att ta av för ärmar och kropp. No more mönsterstickning - hej hopp Latin dance! Här ska formas efter alla mina kurvor! Tjohoo igen!

Tills vi ses igen bjuder jag på hopkorvat ok och jag själv i min snyggaste(?) pose!

Garn och choklad

Mitt Garn och choklad-paket har kommit! Jag kan inte säga med ord hur glad jag blev, det är helt underbart! Och jag tror att min fantastiska bytesvän skulle ha blivit nöjd med min reaktion, om hon hade sett den.

Lyxigaste chokladkakan (ska bli såå spännande att smaka), de mest frestande pralinerna, mjukaste ullgarnet från Rowan i vackraste färgen, ett jättefint kort och som om inte det vore nog - massor av härlig lyssning under mörka höstkvällar. Jodå, man kan nog säga att det föll mig på läppen! Tusen, tusen tack!



När det gäller So you think you can knit-utmaningen så - jo, det händer lite. Fast det är en smula svårt att visa, för den vill helst se ut såhär:



Wow, liksom. Jag har åstadkommit en färgglad korv.

Men kämpar man lite så kan man se att det börjar växa fram någon slags mönster. Än så länge har egentligen inte min riktiga utmaning börjat, den kommer först när oket är klart och jag ska börja forma koftan efter kroppen. Vad jag önskar att jag hade en provdocka nu...



När det gäller alla de övriga inbyggda utmaningarna så kan jag bara meddela att det sakta men säkert går åt rätt håll. Med ett litet steg i taget.

Utmaning i kvadrat

Japp, nu är även jag igång med stickandet! Givetvis är provlapp stickad först, men sedan stickas det tämligen improviserat - åtminstone till en början. Snart börjar nämligen flerfärgsmönstret på oket, och då gäller det att få till masktätheten när det gäller också. Har suttit och knåpat ihop ett diagram till oket och samtidigt funderat en hel del.


(Smygtitt!)

Just det, funderat. Den här utmaningen att sticka Latin. "Sexigt kroppsnära." Det är för mig inte bara en utmaning rent sticktekniskt, utan också till stor del psykiskt.

Jag stickar gärna A-linjeformade koftor. Rejäla koftor som är - som Flint Knits-Pamela skriver om February Lady Sweater: "made to fit a grown ass woman." För jag har ett grown ass. Och nu, har jag bestämt, så är det dags för mig att gilla läget. Gilla mitt growna ass och resten av tjejen som den sitter på. Med lite hjälp från en viss fröken Törnblom och en massa jä-lar anamma har jag bestämt att det ska funka, för nu är det f-n i mig på tiden.

Därmed tänker jag göra min (blivande), sexiga, kroppsnära Latinkofta till en symbol för detta. Det ska bli min Soy tan Bella-kofta. Och jag ska bära den med stolthet. På min mucho tjusiga kropp.

Och som det inte vore nog, så utmanar jag mig själv lite extra genom att göra mönstret själv (en sanning med modifikation dock) och sticka ett flerfärgat ok... Jo, lite knäpp är jag nog.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Edit: Förresten kan jag meddela att de aviga flerfärgsstickade varven går mycket lättare att sticka om jag stickar baklänges. Tja, lite Bollywood har väl ingen dött av?

Lyxpost

Idag kom ett efterlängtat paket med posten. Ett alldeles rosa ett, bara en sådan sak...



Men vad finns i då?



Jo, ett alldeles underbart lyxigt garn från Posh Yarn. 80 % merino och 20 % silke. Och det är så mjuuukt! Helt sagolikt. Det var betydligt ljusare i verkligheten än på bilden, bra att veta till nästa gång...



Nu är det bara att fundera på vad jag ska sticka för sjal av det. Funderar på en Spring Things Shawl, en Cleite eller kanske en Cascading Leaves? Nåja, jag har tid på mig att fundera. Just nu har jag som bekant viktigare saker på gång.

När det gäller utmaningen... så har jag inte mycket att visa. Jag tänker så hjärnan håller på att koka, men det syns inte påå bild. Tittar på en liten Drops-kofta som är ungefär rätt modell och inbillar mig att jag kanske kan använda diagrammet till oket baklänges för att få rätt antal ökningar. Och så kikar jag i gamla böcker på olika typer av mönster på ok, för att få idéer om hur mitt ska se ut. Snart åker stora skissblocket fram!

Annars stickar jag på en fuskolle till sonen. Tristare stickning får man leta efter, men vad gör man inte för att ens barn ska slippa frysa?

Inför vintern

Plötsligt blev det svinkallt ute, och vantar måste fram kvickt. Den här gången blev det turkosa med konstiga stjärnor på. I alpaca som vanligt, eftersom det faktiskt håller sonens fingrar varma, oavsett väder. Och nöjd verkade han bli när han fick dem. Bara en sån sak.



Mönstret är eget. Till nästa par ska jag göra några ändringar i mönstret. De sitter bra de här också men kan man förbättra så ska man väl?

För övrigt forsätter jag att fundera på Utmaningen med stort U. Måste nog börja sticka provlappar snart... och rita mönster till oket... och bestämma hur modellen ska se ut kanske?

En idé börjar ta form - och ett par loppisfynd

Först: mera So you think you can knit-snack.

Nu är det klubbat, att den första idén var den bästa! Jag vet visserligen inte vilka idéer som hade dykt upp om jag hade kunnat förmå mig att lugna mig lite, men nu råkar jag vara väldigt förtjust i den här idén. Så den får det bli!

Såhär ser garnet ut som jag kommer att använda till utmaningen. Vanlig hederlig Drops Alpaca.



Och såhär ser den allra första (av flera kommande) skissen ut:



Väldigt hastigt nerklottrad, men jag tycker att den visar min tanke med projektet i alla fall. Det ska bli en väldigt figurformad, midjekort kofta i grått och med ett ok i mer eller mindre galna restgarnsfärger. Planen är att koftan skall stickas uppifrån och ner efter någon form av eget mönster, som jag formar efter kroppen allteftersom den växer. Hoppsan vad jag tar mig vatten över huvudet, men det blir nog bra ändå säger vi.

Bättre skiss ska det bli. Jag vet ännu inte hur okets mönster ska se ut, och exakt hur framkanter, knapphål m m ska se ut. Men Hollywood week har ju bara börjat, så detaljerna hinner jag fila på.

Gick en sväng ner på stan och in på Myrornas i dag, vilket visade sig vara lyckosamt. Första fyndet var en bok, Delsbosöm av Märta Brodén. En enorm källa till inspiration visade det sig. Titta bara hur försättsbladet såg ut! Åh, nu måste jag snart brodera lite! Har precis stickat klart ett par vantar åt sonen, de får bli först ut tror jag.




Mitta andra fynd för dagen, äntligen en korg! Den ska jag (förstås) förvara pågående stickningar i och garner som måste ligga lättåtkomligt för att klämmas på. Och förmodligen lite annat smått och gott.



Ja, den blev visserligen full på en millisekund och som omväxling är inte vår bokhylla överbelamrad. Men jag förmodar att jakten på bra korgar fortsätter.

So you think you can knit - Utmaningen

Nu har den kommit! Ungefär hur spännande som helst och ju mer jag tänker på det desto roligare är det! Jag måste liksom riktigt hålla i minnet att jag måste ha punkt med ibland här i texten, för i huvudet hoppar jag över det, det bara bubblar och bubblar.

Jag anmälde mig som Hip Hopare med följande motivering:

Jag brukar oftast följa mönster... ungefär. Masktäthet har jag sällan tålamod att kolla ordentligt utan jag chansar lite och oftast har jag tur och det blir bra. Inte alltid precis som jag tänkt och inte alltid så bra heller, men det är ju så roligt! Jag älskar att lära mig nya tekniker, men svävar snart iväg till något annat. Från det ena till det andra, variation variation...

Och Utmaningen lyder:

Din utmaning blir att dansa LATIN! Hur utmanar man någon som verkar ta sig an en ny dansstil i varje stickprojekt? Både balett och broadway redan på bloggens första sida! Då du verkar behärska så mycket, men som med din anmälan i hip hop antyder att du inte har full kontroll, eller kanske helt enkelt inte bryr dig om perfekt passform blir just det din utmaning! Att sticka ett plagg som är anpassat efter just din kropp! Att du väljer ändringar för att det ska passa just dig! Förlänga eller förkorta, bystkil, eller min egen favorit – en dekorativ minskning just under bysten för mer passform! Passa på att lära dig nya lösningar för att räkna om eller anpassa mönster! Stort eller litet, mycket eller lite är helt upp till dig, men då det här är något jag själv kämpar med att lära mig ska det bli spännande att följa!

Jag är otroligt imponerad av Lisas arbete! Det känns som att hon har träffat mitt i prick! Och jo, som sagt, det bubblar i huvudet av idéer. Men det är ju fortfarande bara Hollywood Week (eller snart i alla fall), så det är gott om tid. Dessutom har jag en förmåga att ändra mig många gånger innan jag verkligen valt projekt. Så fastän jag har en briljant (jomen visst...) idé, så håller jag på den ett tag till.

Damson

Jag får härmed lov att presentera Damson! Liksom Ishbel är Damson designad av fantastiska Ysolda, och även detta mönster kan jag varmt rekommendera! Det är en otroligt lättsam och skön stickning. Man behöver inte titta på mönstret mer än i övergångarna och sedan flyter det på av sig självt, men blir inte precis tråkigt. Perfekt tv-/sällskapsstickning, och sedan blir den ju så vacker... och ligger perfekt över axlarna alldeles av sig själv.



Dessvärre måste jag fortsätta med att berätta om just min Damsons olyckliga öde. Sonen ville ligga och gosa med den (förståeligt, angoretten är ljuvligt mjuk - inte minst efter blockning), och när jag tyckte att det var nog tog jag liiite för hårt i den. Knak var vad Damson tyckte om det. Och där gick den rätstickade kanten tvärt av. Suck.



Annars kan jag varmt rekommendera även garnet, dvs angorett, samma garn som i förra inlägget. Men man ska alltså vara försiktig med det, och gosa mycket med det. Fast man nyser en del när man stickar det, och kläderna blir täckta av ett fint lager ludd... och det är det värt! Jag har förresten precis så mycket garn kvar så att det inte räcker till en Damson till. Stickor nr 4, KnitPro Harmonie Wood som alltid, var vad jag stickade med.

Och förresten. Jag lyckades laga kanten med en så gott som osynlig lagning. Slutet gott, allting gott. Trevlig helg!