Klar till slut

Kanske lagom till nästa omgång (jag står i valet och kvalet om jag kan uppbåda nog med tid och energi) är min sytyck-kofta klar. Eller den har varit färdig sedan precis före sommaren, men av just den anledningen har den legat i en låda och blivit lite bortglömd.

Jag ska börja med att säga att jag är alldeles fantastiskt nöjd med den. Oket blev precis som jag hade tänkt mig och den är verkligen perfekt över en klänning en kylig dag. Lite rolig, men lättburen. Men det finns en sak som jag stör mig på, nämligen resåren i midjan. Den blev alldeles för lös (eftersom jag ökade alldeles för många maskor) så jag funderar på om jag ska riva upp och sticka om den. Problemet är bara att resår är bland det tråkigaste som finns att sticka... så jag har inte riktigt bestämt mig. Blir den inte använd för att jag retar mig på resåren, då river jag upp den. Punkt.

Annars stickar jag mest runt för tillfället. Runt, runt, runt.



Det ska bli en tröja till sonen som han kan ha under overallen i vinter (det är enda gången han går med på att ha stickad tröja eftersom han är så varm av sig). Garnet är härlig Babymerino från Drops, härligt att sticka och härligt att bära. Jag vill också ha en tröja, men nu råkar det visst vara maken som står på tur.

Nu undrar jag om jag inte ska göra en kopp te och lägga upp till en Cascading Leaves Shawl. Jag har varit lite kär i den sedan jag såg den första gången, men först nu har det blivit av att köpa mönstret. Svart Lace från Drops blir det och jag funderar på om jag inte ska sticka in lite pärlor också. Vad tror ni om det?