Semlor

Idag bjuder jag på semlor istället för stickningar. Jag hoppas inte att ni är alltför trötta på bakverken vid det här laget. Jag bakade bullar och gjorde mandelmassa i tisdags, men eftersom det blev så mycket kvar så fick det ju lov att bli en omgång till. Förfärligt trist att fika på fredagseftermiddagen. Eller inte för mums vad goda de blev!


'

I bakgrunden "råkar" en pågående kofta i Silke-Tweed ligga. Började med den igår och har redan kommit hyfsat långt på bakstycket (mycket tack vare den spännande ljudboken jag lyssnar på och dagens tågresa). Förhoppningen/planen är att den ska vara klar 2 april då jag ska presentera mitt examensarbete för uppdragsgivaren. Koftan alltså, inte boken.

Men nu måste jag hänga tvätt och sedan ska jag äntligen sätta mig och fortsätta sticka/lyssna! Och så finns det en semla kvar...

Äntligen!

Nu är svarta tröjan klar! Enormt skönt! Jag tror att den här tröjan kommer att bli använd ofta och mycket, för skön är den sannerligen! Och den blir garanterat att bli betydligt snyggare efter blockning. Eller ja, förmodligen blir det en tvätt i maskin och i bästa fall uppnålning på skumgummihagen, men det kommer nog ändå att snygga till den en del.



Jag är kanske inte den snyggaste bland modeller, men eftersom tröjan är gjord till mig själv så blir det som det blir (dock är det inte jag som har tagit bilden och då blir ju kvaliteten därefter... ;) ).



Nu får det dröja innan jag stickar med svart garn igen, för nu vill jag ha färg! Och färg stickar jag också med. Dels är det ju gula vantar med flätor till Helmer, och nu blir det också marssockarna Nutkin i turkos Qualitas. Gillar mönstret skarpt såhär långt, även om bilden blev mer än lovligt suddig...:



Nä, nu måste jag sticka!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av tantkofta.


Åtta sanningar om mig

1. Jag planerar alltid att lägga mig tidigt, men lyckas aldrig.

2. Jag älskar att läsa böcker, men tar mig aldrig tid. Dock lyssnar jag gärna på P3 Dokumentär. Gärna då på min älskade iPod.

3. Jag är en "fröken duktig" som alltid vill klara allt själv, trots att jag egentligen inte alltid orkar. Försöker att bli bättre, men det är svårt.

4. Jag tillbringar alldeles för mycket tid vid datorn...

5. Jag längtar efter fler barn. Helst omedelbums. Och jag vill bära dem i sjal (eller Mei Tai som på bilden), precis som jag har gjort med Helmer.



6. Jag har bytt ut alla mina namn utom förnamnet. Egentligen var det inget fel på dem jag hade, men mina nya namn känns mer "jag".

7. Min dröm är ett jobb där jag får kombinera intressena textil, språk och grafisk form.

8. Jag blir alldeles för glad av att shoppa garn och stickböcker eftersom jag egentligen vill spara pengarna till en snajdig spinnrock.

Utmaningen går ut på att:

Länka till den som utmanat dej
Berätta 8 sanningar/vanor/ovanor om dej själv
Utmana 8 personer i slutet av ditt inlägg
Skriv ett meddelande på deras bloggar så att de vet....

Jag utmanar:
Mia stickar
Janette
Agneta
McMorrigan
Nebban
Momo

Bokrea och examensarbete

Tokig som jag är smög jag vid midnatt iväg, tyst som en katt, med siktet inställt på stadens bokhandlare. För en stickboksnörd som mig fanns inte mycket matnyttigt, men en bok fick jag med mig hem.



Sticka skuggmönster av Vivian Høxbro. Jag har inte hunnit läsa den ordentligt, men det verkade vara en trevlig bok som jag förnöjt placerade i bokhyllan innan jag gick och lade mig.

En annan nyhet är att jag nu, äntligen, har fått mitt examensarbete godkänt! Egentligen har det varit klart i flera veckor, men eftersom min uppdragsgivare ville få läsa examensrapporten innan slutlig inlämning drog det ut på tiden... Hur som helst är det så vansinnigt skönt att vara klar! Nu ska bara ansökan om examen lämnas in också. Och så hitta ett jobb... Men men, allt det där ordnar sig.

Under tiden stickar jag glatt vidare!

Gullevantarna klara

Egentligen kunde vantarna ha blivit klara igår, eftersom jag redan vid lunchtid bara hade tummarna kvar att sticka. Fast tydligen krävdes "klippa-upp-en-maska-momentet" en del tid att samla sig. Ett dygn ungefär, det kunde ju ha varit värre!




Ber om ursäkt för de dåliga bilderna. Till deras försvar får jag väl säga att de åtminstone visar den gula färgen ganska bra! Med vantarna är jag väl hyfsat nöjd. Jag gillar modellen mycket och boken mönstret kommer ifrån. Jag gillar garnet och stickorna (4 mm). Däremot önskar jag att jag hade valt ett halvt nummer större stickor, eftersom de blev något snävare än jag egentligen ville ha dem (och kanske någon mer småsak som vi ska bortse ifrån).

Slutsatsen blir helt enkelt att det kommer att bli fler Mitered Mittens. Någon gång ska jag väl kunna göra rättvisa av dem!

Annars då? Jag knogar på med min svarta tröja. För tillfället är det raglanminskningar som gäller och målet är att den ska vara klar innan månaden är slut. Det borde inte vara några problem och jag riktigt längtar! Dels efter att äntligen få den klar och dels efter att få börja med något nytt. För här startas inget nytt projekt innan tröjan är klar. Frågan är bara vad jag ska sätta igång med sen? En Laminaria kanske? Den verkar onekligen vara populär för tillfället. Eller kanske denna i mitt petrolfärgade silke-tweed? Eller kanske något helt annat... Angenämt problem detta!

Solgula vantar

Eftersom både solnivån och energinivån ligger på minus för tillfället krävs nu förstärkning. Extratillförsel av sol helt enkelt. Doseras genom tillverkning och så småningom användning av vantar, samma behandling för såväl vuxna som barn. Är barnet för litet för tillverkning rekommenderas extra användning och eventuellt tittutlek med applicerade vantar.





Till den övre vanten, vuxenvanten i gul Lima, är inspirationen hämtad från the purl bee och med mönster från Elizabeth Zimmermanns Knitters Almanac. En mycket trevlig bekantskap på alla sätt! Barnvanten är ett eget hopkok av mönster (tyvärr syns inte flätorna så bra på bilden) och stickas i Drops Alpaca i en tyvärr utgående färg.

Samtidigt med dessa vitaminpiller kämpar jag vidare med min svarta raglantröja. Snart är även den andra ärmen klar! Och som ni förstår är ordningen återställd, jag har inte längre bara ett projekt på gång. Dock är risken stor att jag snart inte har några alls, för som jag mår orkar jag inte mycket annat än att sticka...

Dagens skörd 2 och blå sjal

Liten påfyllning av garnlagret:



Qualitas sockgarn i glada färger, en härva entrådigt från Kampes och ett par nystan gult Lima till soliga vantar.

Fick även fatt i ett gäng gamla knappar. Blir glad bara jag ser dem och nästan längtar efter att få sy fast några i en kofta. Kanske i den ljusblå merinoullen?



Sist men inte minst, den färdiga och blockade sjalen som mamma fick i födelsedagspresent:

Alla hjärtans dag

Födelsedagen

Igår fyllde sonen två år. För två år sedan såg han ut såhär



och nu var det alltså dags för



och lite

.

Trist nog slutade födelsedagen i magsjuka. Natten blev följaktligen längre än vanligt och vi tröttare än vanligt. Men födelsedagsbarnet var ändå nöjt, för han hade fått - en brandbil!

Makens vantar är klara. Maken är nöjd och jag med.

Dagens skörd

Jakgarn, merinogarn och en angorett, det vill säga ull och angoragarn. Så småningom ska det förvandlas till en likadan tröja som Ilsefins fantastiska Jaktröja, någon form av kofta av merinon och en sjal av angoretten. Alltsammans är köpt hos Lienes design. Ska jag anmärka på något så är det att jag egentligen hade förväntat mig att få en klarröd härva angorett, och inte en närmast mörkcerise som den här. Men till priset 39 kr så tänker då inte jag klaga och färgen är hur som helst jättefin.



Jag har också blivit klar med makens andra vante, inte en minut för tidigt måste jag säga. Nu får han sannerligen vara rädd om dem, för det lär dröja innan jag går med på att göra något så tråkigt igen. Förhoppningsvis kommer bilder på dem under morgondagen... Det borde hinnas med trots att vi har ett tvåårigt födelsedagsbarn i huset i morgon!

En klar, en kvar...

Fick hem en bok idag som jag läst mycket gott om. Knitters Almanac av Elizabeth Zimmermann. Det projekt jag är allra mest sugen på är likadana vantar som Ulrika stickat. Jag tycker att de är sagolika! Resultatet blir väl förvisso inte fullt lika underbart med ett annat garn, men jag har sett ett par gula vantar också som jag gillar.

Apropå vantar, så har jag just blivit klar med mitt livs första fingervantar! Det är maken som fryser och behöver ulliga vantar. Mönstret kommer (som vanligt...) från Drops och stickas i Karisma, med stickor 3 och 4. Jag har fått göra små ändringar i mönstret eftersom fingrarna blev på tok för smala, men det var ju lätt ordnat.




Jag hade en idé om att jag skulle dekorera vantarna med någon sorts fläta, men det blev bortglömt i all hast. Säkert lika bra det, med tanke på den skeptiske mottagaren.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Okej då, och självklart antar jag utmaningen. Det är ju min första och allt!

Reglerna för utmaningen lyder såhär:

* Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)
* Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen)
* Välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den .
* Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
* Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanad.

Bilden jag hittade ser ut såhär:



Det är min pappa som har tagit den, och som synes föreställer den ankungar. Numer är de inte fullt lika duniga.

Jag utmanar:

Agneta
McMorrigan
Nebban
Mallinpallin
Kaffemoster och
Monica.

Lördagsnöje

Denna lördag har gått i loppisens och frustrationens tecken. Jag tänker aldrig, aldrig mer gå på loppis med Helmer i sulky. Det är illa nog att gå själv med alla människor som trängs och slåss om de eventuella fynden. Att dessutom släpa runt med ett litet småtroll som når alldeles för långt och aldrig bli framsläppt, det är ren tortyr.

Nu är vi äntligen hemma. Pannkakorna med hallonsylt är uppätna och lilltrollet sover änglalikt. Och den ömma modern får äntligen en kopp kaffe och lite sticktid.

Detta blev dagens kap.




Alpacan är dock inte köpt på loppis, utan på Nystvindan, där det aldrig är tortyr att shoppa och där ingen trängs.

Suck

Äntligen var första ärmen till den svarta raglantröjan klar. Satte genast på den på rundstickan där fram- och bakstyckesdelen redan satt. Men vad trögt det gick? Så upptäckte jag att jag stickat hela ärmen på sticka nr 3, medan själva tröjan var på sticka nr 3,5 (som ärmen också skulle vara - egentligen...). Så nu är det bara att repa upp ärmen, ända ner till resåren. Annars räcker inte garnet till och jag skulle i vilket fall som helst reta ihjäl mig på att det var fel.

Suck.

Tillägg: Först nu såg jag att jag lyckats publicera det här inlägget på Vintage-KAL-sidan. Pinsamt. Får nog vara lite mera uppmärksam på vad jag håller på med framöver.

Sedan sist har jag visst råkat beställa en hel massa garn också. Hoppsan.

Ett enda

Det är helt otroligt men faktum är att det är sant. Just i detta nu har jag bara ETT ENDA projekt på gång. ETT. Det är ohållbart, det förstår vem som helst. Och för all del, det vore ju värre om jag inte hade något alls. Hisnande tanke.

Igår kväll röjde jag och organiserade för glatta livet i garnlådor, väskor och på alla ytor överallt här hemma som strösslats med garn och redskap. Jag skulle inte påstå att resultatet blev så himla fantastiskt, men nu ligger faktiskt allt mer eller mindre där det ska! Det vill säga i den mån som sakerna har någon bestämd plats...

Mitt enda pågående projekt för tillfället är en enkel raglantröja i svart Drops alpaca. Jag har kommit så långt att det är dags att sätta på ärmarna på själva tröjan, förutom då att jag har lite drygt en ärm kvar att sticka... Jag började med tröjan i somras då jag pendlade till Södertälje och en vänlig anonym själ gav mig ett presentkort på ett "tågprojekt". Och nu ska den baske mig bli klar!

Dock ska jag snabbt bryta den här en-projekts-trenden genom att helt sonika dra igång ett nytt. Maken ska få ett par mörkgrå fingervantar i Drops Karisma att matcha mössa och halsduk med.

Två projekt, låter inte det också väldigt lite? Ja, vi får se hur länge det håller...

Hjärtesockor

I morse blev jag klar med den sista lilla tåsnutten på andra februarisockan. Det känns riktigt skönt! Inte för att det var något fel på mönstret, absolut inte, tyckte att det var väldigt välskrivet och trevligt. Däremot tycker jag inte riktigt att jag fick till det riktigt. Framför allt den första hälen blev ful eftersom jag inte visste hur hårt jag behövde dra åt för att slippa hål. Jag kommer nog inte att sticka hjärtana fler gånger, men hälen tänker jag verkligen träna på.




Garnet jag använde var Qualitas Sock och till det hade jag strumpstickor nr 2,5. Det kommer helt klart att bli mer Qualitas för mig. Priset är helt rätt för mig och det finns i många fina färger.

Några sockar i det här garnet kommer det nog också att bli framöver:



Tog en sväng till Lidl imorse och hade turen att få tag i sista paketet med sockgarn. Jag föredrar egentligen enfärgade garner, men omväxling förnöjer och priset var nästan lika bra som på Qualitas. Och faktiskt, tycker jag att färgen är fin.

Sist men inte minst ska jag presentera min kära kära julklappsmugg från min syster, bror och svägerska. Jag förstår inte varför de tycker att den passade mig, några förslag?

Ny kostym åt gamlingen

Idag har jag än så länge inte stickat en enda maska. Hu. Det måste vara därför som jag har så in i norden ont i ryggen. Eller också är det för att jag inte fick det där jobbet. Nu har spänningarna släppt liksom.

Den här dagen har jag istället ägnat åt att knåpa ihop en ny klädsel till en gammal sulky. Maken och hans bröder åkte i den som små på -70-80-talen och den går riktigt fint ännu. Det enda som behövde fixas var det gamla tyget som suttit där sedan urminnes tider, som inte heller var original och som inte åldrats med behag precis. Det kom till nytta i alla fall som mall, även om jag hoppade över volangen som var piffig i överkant.

Helmer blev nöjd med resultatet:



Tyget köpte jag till halva reapriset på Åhléns. Det är en riktigt kraftig bomullsväv. 50 kr för en total-vagn-makeover - helt okej tycker jag.

Nu måste jag dock parkera mig framför teven och sticka klart februarisocka två. Fort måste det gå så att jag kan visa resultat, för snart kan det här ju knappt kallas stickblogg när det bara är sydda prylar som exponeras... Hej hopp!

Vantar, kaniner och hjärtan

Eftersom jag hittills lyckats hutlöst dåligt med Helmers vantar (alla felkonstruerade på ett eller annat sätt) tvingade samvetet mig att kvickt (när det nu väl blev av) sticka honom ett par nya. Egentligen var garnet tänkt att bli strumpor åt densamme skrutt, men eftersom han aldrig använder sockor i kängorna så fick det bli vantar. För vantar används JÄMT. Som synes på ena bilden nedan.



Gröna fingrar har han förstås under vantarna.



Efter att jag äntligen blivit klar med vantarna så formligen kastade jag mig över februarisockorna. Ja, det var inte det att det var något direkt fel på vantarna. Förutom att jag inte alls gillar färgen. Garnet var Hjertegarns Sock 4 och stickorna gamla hederliga 2,5 strumpstickor av metall och blandad härkomst. Jag måste helt klart önska mig Symphonie Woods strumsticksset i födelsedagspresent. Måste.

Metallstickorna fick hänga med även på Hearts For You, av den enda anledningen att jag glömde att ta med mig något annat till stickcaféet på Nystvindan igår. Sedan var jag för lat för att orka byta... Så här långt hann jag (nästan) till Edward Scissorhands under lördagskvällen:



Kaninpåsen är nysydd och ska få förvara mina pågående stickningar. Tycker jämt att det saknas påsar och så blev jag så inspirerad av Claras fina påsar, även om hennes blev mycket vackrare än mina.

Hepp, nu måste jag återgå till alla mina hjärtan!