Randig bebiskofta 2

Nu är vi hemma igen! Jag har väl inte ens haft vett nog att meddela att vi skulle bort, men hemma är vi likaväl. Borta bra, men hemma bäst. Så är det.

Det har blivit mycket stickat under veckan som varit, men när jag ser på det efteråt så känns det ändå som så lite. Det enda som har blivit helt färdigt är en ynka bebiskofta, som visserligen snarare är till en tre-fyra-någonting-åring. I år är den i alla fall på tok för stor för en två-och-ett-halvt-åring.




Jag är väl annars rätt nöjd med den, och det är ju väldigt skönt att ha en sommarkofta färdig till nästa säsong. Men alltså, det måste bo ett svart hål i den som slukar massor av tid. För herrejösses vad jag tycker att jag har stickat och slitit med den här koftan och aldrig blev den klar. Eller jo, det blev den visst men det var knappt. Det underbara garnet är Hjertegarns Blend Bamboo och stickorna Symphonie Wood (i vanlig ordning) nr 2,5.

Även Upponerkoftan har vuxit en del. Fortfarande är det alldeles för spännande för min smak, med tanke på den väldigt sparsamma garntillgången. Det retar mig lite att jag inte tog av för ärmarna lite tidigare, för som ni ser finns det ju lite för mycket kofta just i armhålorna. Men så får det vara. Hellre för mycket än för lite har jag bestämt. Och maken som den är till har bara till att hålla mun.



Nä, nu måste jag få klart den så att jag får fortsätta med Aeolian någon gång. Är inne i en avsluta-period nu, så det är bäst att passa på!